I suppose that’s just the way the cookie crumbles.
Posted on | juli 25, 2010 | 1 Comment
Jahopp.
Då var vi all alone, Sofia och jag.
Och Pesten Pesto.
De andra har åkt till Östersund.
Platsen där solen alltid skiner, grillen alltid glöder och ruccolan är perfekt i landet.
Min favoritplats in the whole wide world. Man kan klappa älgar och baka tunnbröd for crying out loud!
Men i vinter ska jag dit, om det är så det sista jag gör mellan flyttkartonger och presentkortsförsäljning.
Om jag så ska fira nyår ensam på ett litet sketet sittunderlag på en frusen storsjö, så ska jag dit.
Punkt.
Så nu sitter jag här och ska försöka nulägesanalysera ännu en gång medan Soffi gapskrattar till dagens andra avsnitt av Vänner.
Regnet öser ner och jag måste erkänna att jag gillar det. Maha.
Puss hej
Comments
One Response to “I suppose that’s just the way the cookie crumbles.”
Leave a Reply
augusti 11th, 2010 @ 16:40
Så mycket betydde mitt avsked till dig ser jag
Fy Andrea, fy!
http://littlemisswise.blogg.se/2010/january/this-ones-for-you-sis.html